POLSK ANIMERAD FILM
– historisk sammanfattning.

av Midhat "Ajan" Ajanovic.

Filmproduktionen i Polen är bland världens äldsta såväl som rikaste. Redan mellan 1893 och 1895 utvecklade flera filmpionjärer (Lebiedzinski, Poplawski, Prószynsky) en originell teknik som kallades "animerade bilder" och fungerande väl så bra som Lumières samtida teknik. Den första filmprojektionen i Polen ägde rum 1896 i Krakow, Warszawa och Lódz där den första permanenta biografen öppnades bara tre år senare. Till dessa internationellt betydande polska filmpionjärer måste vi också räkna Boleslaw Matuszewski, bröderna Lumières kameraman och en av historiens första filmkritiker.

Under nittonhundratalets första decennier hade Polen en ansenlig filmproduktion som huvudsakligen var filmatiseringar av litterära verk av polska författare, t.ex. Sienkiewitz, Mickiewitz, eromsky och andra. Man experimenterade vidare med teknisk utveckling av det nya mediet och det första försöket med ljudfilm i Polen gjordes redan 1908. Under mellankrigstiden grundades START, en förening av och för filmentusiaster. Föreningens medlemmar var unga, vänsterorienterade avantgardister som ville höja den tekniska och artistiska kvaliteten och förespråkade en samhällskritisk attityd inom polsk film.

Redan under andra världskriget, då många filmare med sina dokumentärer bidrog till motståndskampen, bildades ett statligt filmbolag efter sovjetisk förebild. "Film Polski" med Aleksander Ford som direktör producerade i början patriotiska och propagandistiska filmer men redan i begynnelsen av 1950-talet, som en följd av avstaliniseringen, började dokumentärfilmare som Bossak och Skòrzewsky i "svarta dokumentärer" ifrågasätta och parodiera den så kallades socialistiska realismen.

Den höga status Polen fick som filmnation över hela världen var en följd av betydande demokratiska förändringar i partiet och staten, vilka gav unga filmare och författare möjlighet att på såväl det kritiska som estetiska planet undersöka och ta itu med sitt lands samtidshistoria. Wajda gjorde sitt mästerverk Aska och diamanter (Popiol i Diament, 1958) med tidernas största stjärna Zbygniev Cybulski, som efter sin tragiska död blev kallad "en polsk James Dean". Munk blev internationellt känd för sin Eroika (1958), en episk krönika i två delar om hur en liten antihjälte överlever i det ockuperade Warszawa, medan Jerzy Kawalerowicz i en film som Nattåg (Pociag, 1959), utvecklade ett filmspråk helt i överensstämmelse med den franska nya vågens. Kazimier Kutz utmärkte sig med sina filmer om den vanliga människan fångad i krigets vansinne. Ytterligare två storheter inom polsk film, Jerzy Skolimowsky, manusförfattare till den psykologiska thrillern Kniven i vattnet (Noz w Wodzie, 1962), och filmens lika unga regissör Roman Polanski, skulle de följande åren emigrera och fortsätta sina karriärer i väst. Anledningen till deras flykt från Polen var det försämrade politiska klimatet i början av 1960-talet. De mest talangfulla filmarna blev anklagade för sin påstådda "formalism" och censuren skruvades upp till en absurd nivå, vilket förorsakade en långvarig kreativ kris och stagnation inom polsk film som varande ända in på 1970-talet.

Polsk animerad film tillhör de främsta i världen, både när det gäller kreativitet och antal producerade minuter film per år. Redan under dess tidigaste period betraktades filmanimation av polska filmare som en mycket betydelsefull filmgenre, kanske t.o.m. den viktigaste. Karol Irzykowsi, grundaren av polsk filmkritik, skrev redan 1924 att "normal" film bara var en etapp på vägen till den riktiga filmen, som för honom utan tvivel var animationen.

Normal film is just a stopgap for the pictorial film. To deprecate animation because of the development of liveaction would be just as absurd as throwing out painting because the photographic mechanism was discovered.[1]

Tillsammans med fransmannen Emile Cole och amerikanen Winsor McCay skrev polacken Wladyslav Starewitz in sig i filmhistorien som en av de tre mest betydande pionjärerna inom filmanimationen. Starewitz var verksam i Moskva (och senare i Paris) där han under 1910-talet gjorde sina animerade fabler med säregna insektsmarionetter, vilket innebar att han i praktiken introducerade dockfilmen som en ny uttrycksform. På grund av Polens historiska utveckling verkade många polska animatörer i emigration. Så grundade till exempel polacken Sergej Tagatz den jugoslaviska (i själva verket kroatiska) filmanimationen när han under 1920-talet var verksam i Zagreb. I Polen utvecklades animationen sedan 1916 då Felyks Kuczkowski skapade de första polska animerade filmerna och animerad film gjordes sporadiskt fram till andra världskrigets slut.

Därefter inleddes en pånyttfödelse av den polska animerade filmen. Dess glansdagar inträffade under 1950-talet och de varade fram till 1980-talet. Inom fyra av landets studior utvecklades då ett särpräglat och uppfinningsrikt filmhistoriskt fenomen. Polsk animation karaktäriserades av en absurdistisk, makaber och nattsvart verklighetssyn förmedlad med ett djärvt experimenterande i filmernas utformning. "Pessimism och förlorade illusioner möter vi också ofta i polsk animerad film, där Kafkas ande svävar över människans landskap"[2], som Lars Lönroth uttryckte det. Polska animatörer, som Jan Lenica, Walerian Borowczyck, Witold Giersz, Miroslav Kijowitcz, Daniel Szczechura, Jerzy Kucia och Zbigniew Rybczynski föredrog att arbeta med mer ovanliga uttrycksformer inom animation, så som objektanimering, cut-out och pixilation, snarare än att göra klassisk tecknad film.

Den typiska centraleuropeiska karaktären hittar man i en rad filmer gjorda av Zdislav Kudla som med en sofistikerad tecknarteknik skildrade den lille mannens själstillstånd i det moderna livet. Ur hans filmer strålar en starka känsla av ensamhet, rädsla och ångest: människan framstår som en varelse fångad i en värld som är fullständigt fientlig mot henne. Under 1980-talet gjorde Piotr Dumala sig känd som en av de filmanimatörer som mest ihärdigt har upprätthållit den pessimistiska humorns tradition inom filmanimationen.

--------------------------------------------------------------------------

[1] Citat taget ur Bren, s. 98

[2] Lönnroth, s. 136

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
En variant av samma text användes vid presentationen av polsk animation på filmkvällen i föreningen 13/2 2003. Då visades också...
• "Klatek" (En bur) av Mirosla Kijowitz
• ett utdrag ur dokumentären om Jan Lenica
• "Tango" (1980) av Zbigniew Ribczynski
• "Franz Kafka" (1991) av Piotor Dumala
• "Strojene instrumentow" (ung. Att stämma ett instrument) av Jerzy Kucia